onsdag 6 juni 2012
Varför Vägen och Matrix lyckas men inte andra
Trovärdighet; grunden till en bra story i dag. Hej! Rebecka. Dags för ett nytt avsnitt i storytelling av Jonas Edlund ;) Denna gång om trovärdighet i berättandet.
Läst flera inlägg senaste tiden om hur HBO (och det finns ju en massa andra bra bolag också:) jobbar systematiskt med just trovärdighet i sina succéseerier; senast How to make it in America, men grunden lades i Vita Huset, enligt uppgift som jag har :)
Nåväl; alltså - research. T.ex. klassiker som Den stora gruvstrejken, redan där var Herr Zola en stark skildrare av realistiska miljöer. Läser på här och inser att du ska akta dig för detta: detaljrealism (Realism). Där Jonathan Swift nämns som ett varnande exempel (har dock ingen egen uppfattning i frågan).
Själv, och stark vän som du vet av dystopisk Sci-Fi, så ruttnar jag hårt när det blir tydligt att manusförfattaren inte tänkt tanken helt ut gällande frågan: Vad äter människan som överlevt den stora katastrofen. Man måste ju äta eller hur? Detta slarvas bort ofta, men i den utmärkta boken/filmen Vägen, och i Matrix får vi faktiskt förklaringar på den, inte helt obetydliga detaljen; vad äter människan efter katastrofen.
I Vägen är det konserver som är kvar eller kannibalism; i Matrix är det en biokemisk proteinblandning. OK; var slutar detta? Jo; jag faller ur helt ur en story som visar trovärdighetsbrister. Miljön och plotten måste alltså vara trovärdig; kanske inte helt överraskande slutsats, men det verkar uppenbart svårt att ta detta på allvar; eftersom många slarvar.
Gäller ju faktiskt inte bara realistiska skildringar, även en bra Fantasy/Sci Fi måste ju ha en miljö/plot som känns trovärdig i sin fantasi.
/ Jonas
PS: nästa inlägg kommer att handa om värdet av Dupontare i en story.
Läst flera inlägg senaste tiden om hur HBO (och det finns ju en massa andra bra bolag också:) jobbar systematiskt med just trovärdighet i sina succéseerier; senast How to make it in America, men grunden lades i Vita Huset, enligt uppgift som jag har :)
Nåväl; alltså - research. T.ex. klassiker som Den stora gruvstrejken, redan där var Herr Zola en stark skildrare av realistiska miljöer. Läser på här och inser att du ska akta dig för detta: detaljrealism (Realism). Där Jonathan Swift nämns som ett varnande exempel (har dock ingen egen uppfattning i frågan).
Själv, och stark vän som du vet av dystopisk Sci-Fi, så ruttnar jag hårt när det blir tydligt att manusförfattaren inte tänkt tanken helt ut gällande frågan: Vad äter människan som överlevt den stora katastrofen. Man måste ju äta eller hur? Detta slarvas bort ofta, men i den utmärkta boken/filmen Vägen, och i Matrix får vi faktiskt förklaringar på den, inte helt obetydliga detaljen; vad äter människan efter katastrofen.
I Vägen är det konserver som är kvar eller kannibalism; i Matrix är det en biokemisk proteinblandning. OK; var slutar detta? Jo; jag faller ur helt ur en story som visar trovärdighetsbrister. Miljön och plotten måste alltså vara trovärdig; kanske inte helt överraskande slutsats, men det verkar uppenbart svårt att ta detta på allvar; eftersom många slarvar.
Gäller ju faktiskt inte bara realistiska skildringar, även en bra Fantasy/Sci Fi måste ju ha en miljö/plot som känns trovärdig i sin fantasi.
/ Jonas
PS: nästa inlägg kommer att handa om värdet av Dupontare i en story.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)