Flaws; vilka brister har din karaktär? En person utan skönhetsfläckar är föga spännande. Vi läser inte böcker för att läsa om perfekta själar. Jo, det förekommer såklart, men det är inte de böckerna som lockar mig.
Så hur hitta skönhetsfläckarna? Och vilka fläckar är det som gör en person spännande och intressant?
Inre motsättningar och konflikter brukar fungera bra; en inbyggd dubbelmoral. Att säga en sak men göra en annan när dörren har stängts och ljuset har släckts.
Mera; en superkraft. Alltså; en särskild gåva. Som i t.ex-vis den svensk-danska dramaserien Bron; där huvudpersonen lider av någon slags bokstavskombination. En tillgång och en belastning på samma gång.
Ett mörkare inre jag; ett antijag, en mörkare motsats av huvudpersonen. Ofta använts inom superhjältegenren, tydlig i t.ex. Batman.
Ja, några exempel. Fyll gärna på med flera.
/ Jonas
tisdag 30 oktober 2012
lördag 20 oktober 2012
Scenerna från tillvaron
Barnet med gul stickad som räckte upp sina rödkalla händer mot sin pappa; massor som flyr på en motorväg i grådisig oktober. En passage i en smal gränd med stenfasader i havsvinden som stryker runt hörnet.
Iakttagelser som jag gör i och placerar in i den stora berättelsen. En skärpa av iakttagelser som jag saknade innan jag födde min berättelse.
Det är kul; det är underhållande, det är stimulerande, att bära sin berättelse, och se den födas bit för bit. Och det finns en ton till varje scen, en titel för varje kapitel, en skiva för varje bok. Musiken är med i berättelsen; bit för bit, ton för ton.
Så går jag vidare genom tillvaron, som en iakttagare, samlar på skärvor till den stora historien. Sakta, sakta, i pauserna mellan det andra livet som pågår.
/ Jonas
Iakttagelser som jag gör i och placerar in i den stora berättelsen. En skärpa av iakttagelser som jag saknade innan jag födde min berättelse.
Det är kul; det är underhållande, det är stimulerande, att bära sin berättelse, och se den födas bit för bit. Och det finns en ton till varje scen, en titel för varje kapitel, en skiva för varje bok. Musiken är med i berättelsen; bit för bit, ton för ton.
Så går jag vidare genom tillvaron, som en iakttagare, samlar på skärvor till den stora historien. Sakta, sakta, i pauserna mellan det andra livet som pågår.
/ Jonas
tisdag 28 augusti 2012
Starten, starten...
Ja, starten på boken. Återkommer till det; anslaget. Ute och sprang i går kväll; månen sken över en sensommarkall våtmark. Kylan slog mot den springvarma kroppen.
Länge hade jag funderat över hur den skulle börja; boken. Och sluta; och hur del två skulle börja. Men så kom det till mig efter cirka sju kilometer. En våg av meningsfull lycka svepte genom mig; jag slog på Suedes Next life igen, och sprang vidare med ökad fart.
Jag hade det; en start; ett slut; en brygga. Och energin och glädjen, riktningen, fokus, över att börja, tilltog. Säkert är det så att alla blir frälsta på sin metod. Jag är övertygad om att jag behöver en fast ram att röra min berättelse inom; och i går kväll tog jag ett stort kliv framåt.
Ja, starten på boken. Återkommer till det; anslaget. Ute och sprang i går kväll; månen sken över en sensommarkall våtmark. Kylan slog mot den springvarma kroppen.
Länge hade jag funderat över hur den skulle börja; boken. Och sluta; och hur del två skulle börja. Men så kom det till mig efter cirka sju kilometer. En våg av meningsfull lycka svepte genom mig; jag slog på Suedes Next life igen, och sprang vidare med ökad fart.
Jag hade det; en start; ett slut; en brygga. Och energin och glädjen, riktningen, fokus, över att börja, tilltog. Säkert är det så att alla blir frälsta på sin metod. Jag är övertygad om att jag behöver en fast ram att röra min berättelse inom; och i går kväll tog jag ett stort kliv framåt.
onsdag 6 juni 2012
Varför Vägen och Matrix lyckas men inte andra
Trovärdighet; grunden till en bra story i dag. Hej! Rebecka. Dags för ett nytt avsnitt i storytelling av Jonas Edlund ;) Denna gång om trovärdighet i berättandet.
Läst flera inlägg senaste tiden om hur HBO (och det finns ju en massa andra bra bolag också:) jobbar systematiskt med just trovärdighet i sina succéseerier; senast How to make it in America, men grunden lades i Vita Huset, enligt uppgift som jag har :)
Nåväl; alltså - research. T.ex. klassiker som Den stora gruvstrejken, redan där var Herr Zola en stark skildrare av realistiska miljöer. Läser på här och inser att du ska akta dig för detta: detaljrealism (Realism). Där Jonathan Swift nämns som ett varnande exempel (har dock ingen egen uppfattning i frågan).
Själv, och stark vän som du vet av dystopisk Sci-Fi, så ruttnar jag hårt när det blir tydligt att manusförfattaren inte tänkt tanken helt ut gällande frågan: Vad äter människan som överlevt den stora katastrofen. Man måste ju äta eller hur? Detta slarvas bort ofta, men i den utmärkta boken/filmen Vägen, och i Matrix får vi faktiskt förklaringar på den, inte helt obetydliga detaljen; vad äter människan efter katastrofen.
I Vägen är det konserver som är kvar eller kannibalism; i Matrix är det en biokemisk proteinblandning. OK; var slutar detta? Jo; jag faller ur helt ur en story som visar trovärdighetsbrister. Miljön och plotten måste alltså vara trovärdig; kanske inte helt överraskande slutsats, men det verkar uppenbart svårt att ta detta på allvar; eftersom många slarvar.
Gäller ju faktiskt inte bara realistiska skildringar, även en bra Fantasy/Sci Fi måste ju ha en miljö/plot som känns trovärdig i sin fantasi.
/ Jonas
PS: nästa inlägg kommer att handa om värdet av Dupontare i en story.
Läst flera inlägg senaste tiden om hur HBO (och det finns ju en massa andra bra bolag också:) jobbar systematiskt med just trovärdighet i sina succéseerier; senast How to make it in America, men grunden lades i Vita Huset, enligt uppgift som jag har :)
Nåväl; alltså - research. T.ex. klassiker som Den stora gruvstrejken, redan där var Herr Zola en stark skildrare av realistiska miljöer. Läser på här och inser att du ska akta dig för detta: detaljrealism (Realism). Där Jonathan Swift nämns som ett varnande exempel (har dock ingen egen uppfattning i frågan).
Själv, och stark vän som du vet av dystopisk Sci-Fi, så ruttnar jag hårt när det blir tydligt att manusförfattaren inte tänkt tanken helt ut gällande frågan: Vad äter människan som överlevt den stora katastrofen. Man måste ju äta eller hur? Detta slarvas bort ofta, men i den utmärkta boken/filmen Vägen, och i Matrix får vi faktiskt förklaringar på den, inte helt obetydliga detaljen; vad äter människan efter katastrofen.
I Vägen är det konserver som är kvar eller kannibalism; i Matrix är det en biokemisk proteinblandning. OK; var slutar detta? Jo; jag faller ur helt ur en story som visar trovärdighetsbrister. Miljön och plotten måste alltså vara trovärdig; kanske inte helt överraskande slutsats, men det verkar uppenbart svårt att ta detta på allvar; eftersom många slarvar.
Gäller ju faktiskt inte bara realistiska skildringar, även en bra Fantasy/Sci Fi måste ju ha en miljö/plot som känns trovärdig i sin fantasi.
/ Jonas
PS: nästa inlägg kommer att handa om värdet av Dupontare i en story.
söndag 27 maj 2012
Introducing Toxic
Rebecka; här kommer Karins första inlägg:
Här har vi Toxic. Figuren jag drömde om natten till din 40-årsfest. Han får landa i den här bloggen, därför att han framkallades av det faktum att du fyllde 40 och att du skriver en deckare. Se Toxic som din maskot.
Toxic är excentriker, det är inte tu tal om saken. Vissa skulle kanske beskriva honom som en drömmare, men det är inte riktigt sant. De känner honom förmodligen inte, bara ser honom röra sig fram över torgen och gatorna med sin säregna gång.
Han liksom gungar i steget och om någon skulle mäta upp de där stegen skulle de vara långt över medelsteglängd, även för män i hans längd. Toxic är knappa två meter med hår som gör honom åtminstone tre centimeter längre.
Som Svinto, fast råttfärgat och betydligt mjukare förstås.Och han har alltid blicken långt fram, så långt fram att han inte noterar den som är en, två, tre eller till och med fem meter ifrån honom. Därför hälsar han mycket sällan.
Han är absolut inte asocial, tvärtom. Därför kan det kanske tyckas lite märkligt att hävda att han numera befinner sig i sitt rätta element. Toxic fick ett torp till skänks, också det en märklig händelse, som vi kan gå in på senare. Torpet ligger utanför Hälleforsnäs, två kilometer in i skogen och har bara granarna som grannar.
Som barn lämnades han mycket åt sig själv. Det hade han förvisso inte så mycket emot.Han spelade fotboll utan att vara särskilt bra. Han gick i skolan utan att ägna den särskilt mycket uppmärksamhet. Som treåiring lärde han sig läsa genom att studera ormsidorna i Bra Böckers lexikon.
Toxic är brilliant på det sättet. Mästerlig på att absorbera kunskap, utomordentlig på att förstå sammanhang och ordna information utan att egentligen anstränga sig särskilt noga.
/ Karin
Här har vi Toxic. Figuren jag drömde om natten till din 40-årsfest. Han får landa i den här bloggen, därför att han framkallades av det faktum att du fyllde 40 och att du skriver en deckare. Se Toxic som din maskot.
Toxic är excentriker, det är inte tu tal om saken. Vissa skulle kanske beskriva honom som en drömmare, men det är inte riktigt sant. De känner honom förmodligen inte, bara ser honom röra sig fram över torgen och gatorna med sin säregna gång.
Han liksom gungar i steget och om någon skulle mäta upp de där stegen skulle de vara långt över medelsteglängd, även för män i hans längd. Toxic är knappa två meter med hår som gör honom åtminstone tre centimeter längre.
Som Svinto, fast råttfärgat och betydligt mjukare förstås.Och han har alltid blicken långt fram, så långt fram att han inte noterar den som är en, två, tre eller till och med fem meter ifrån honom. Därför hälsar han mycket sällan.
Han är absolut inte asocial, tvärtom. Därför kan det kanske tyckas lite märkligt att hävda att han numera befinner sig i sitt rätta element. Toxic fick ett torp till skänks, också det en märklig händelse, som vi kan gå in på senare. Torpet ligger utanför Hälleforsnäs, två kilometer in i skogen och har bara granarna som grannar.
Som barn lämnades han mycket åt sig själv. Det hade han förvisso inte så mycket emot.Han spelade fotboll utan att vara särskilt bra. Han gick i skolan utan att ägna den särskilt mycket uppmärksamhet. Som treåiring lärde han sig läsa genom att studera ormsidorna i Bra Böckers lexikon.
Toxic är brilliant på det sättet. Mästerlig på att absorbera kunskap, utomordentlig på att förstå sammanhang och ordna information utan att egentligen anstränga sig särskilt noga.
/ Karin
lördag 26 maj 2012
Anslaget igen - trots allt
The Kingdom Nej, det är inte trailern för den här filmen som är grejen, det är anslaget i filmen. I går kväll gick den på SVT, vi satt och slappade i soffan, och skulle just slå över till nåt annat, MEN så drog filmen i gång med sitt anslag; en tokfartig exposé över USA:s relation till Saudiarabien; olja och krig från 1938 och framåt.
Filmen landade sedan i en spännande historia om ett bombdåd och FBI:s sökande efter den skyldige. Inga storheter, jämn och bra kvalitet. Vi såg den till slutet.
MEN; återigen; utan anslag på det vis den slog an så hade vi missat filmen. Jag ratar mycket som inte lyckas leverera anslaget; kanske du ratar mina anslag i den här bloggen. Och ja, det bevisar bara vad jag vill säga; utan anslag är du rökt. Synd på en bra historia om det ny skulle vara det.
/ Jonas :)
Filmen landade sedan i en spännande historia om ett bombdåd och FBI:s sökande efter den skyldige. Inga storheter, jämn och bra kvalitet. Vi såg den till slutet.
MEN; återigen; utan anslag på det vis den slog an så hade vi missat filmen. Jag ratar mycket som inte lyckas leverera anslaget; kanske du ratar mina anslag i den här bloggen. Och ja, det bevisar bara vad jag vill säga; utan anslag är du rökt. Synd på en bra historia om det ny skulle vara det.
/ Jonas :)
söndag 20 maj 2012
Anslag!
Hej Rebecka,
Det här är din deckartipsblogg, som jag och Karin Thornberg skriver. Vi är inte bäst på att ge skrivartips, men klart dugliga, och ffa starka anhängare och påhejare av din deckardebut.
Här kommer vi regelbundet att posta ett antal berättartips; våra egna eller tips som vi stöter på i vimlet. I värsta fall, när idénöden kommer krypande, så söker vi upp ett tips på google :) Den bristen är vi medvetna om och vi har också fått relevant och skarp kritik för detta, ev en person, Johan Kretz. En fullt duglig och mycket kompetent skribent, anställd på VLT.
Möjligen kommer denna blogg att bli lite surrig; säg till oss då. Och låt dina andra vänner lära känna bloggen, så även de kan komma med skrivartips.
Berättartips 1, ett stulet ett från en duglig källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4181&artikel=4736043
Vi hörs! / Jonas
Det här är din deckartipsblogg, som jag och Karin Thornberg skriver. Vi är inte bäst på att ge skrivartips, men klart dugliga, och ffa starka anhängare och påhejare av din deckardebut.
Här kommer vi regelbundet att posta ett antal berättartips; våra egna eller tips som vi stöter på i vimlet. I värsta fall, när idénöden kommer krypande, så söker vi upp ett tips på google :) Den bristen är vi medvetna om och vi har också fått relevant och skarp kritik för detta, ev en person, Johan Kretz. En fullt duglig och mycket kompetent skribent, anställd på VLT.
Möjligen kommer denna blogg att bli lite surrig; säg till oss då. Och låt dina andra vänner lära känna bloggen, så även de kan komma med skrivartips.
Berättartips 1, ett stulet ett från en duglig källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4181&artikel=4736043
Vi hörs! / Jonas
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)