Barnet med gul stickad som räckte upp sina rödkalla händer mot sin pappa; massor som flyr på en motorväg i grådisig oktober. En passage i en smal gränd med stenfasader i havsvinden som stryker runt hörnet.
Iakttagelser som jag gör i och placerar in i den stora berättelsen. En skärpa av iakttagelser som jag saknade innan jag födde min berättelse.
Det är kul; det är underhållande, det är stimulerande, att bära sin berättelse, och se den födas bit för bit. Och det finns en ton till varje scen, en titel för varje kapitel, en skiva för varje bok. Musiken är med i berättelsen; bit för bit, ton för ton.
Så går jag vidare genom tillvaron, som en iakttagare, samlar på skärvor till den stora historien. Sakta, sakta, i pauserna mellan det andra livet som pågår.
/ Jonas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar