Starten, starten...

Ja, starten på boken. Återkommer till det; anslaget. Ute och sprang i går kväll; månen sken över en sensommarkall våtmark. Kylan slog mot den springvarma kroppen.

Länge hade jag funderat över hur den skulle börja; boken. Och sluta; och hur del två skulle börja. Men så kom det till mig efter cirka sju kilometer. En våg av meningsfull lycka svepte genom mig; jag slog på Suedes Next life igen, och sprang vidare med ökad fart.

Jag hade det; en start; ett slut; en brygga. Och energin och glädjen, riktningen, fokus, över att börja, tilltog. Säkert är det så att alla blir frälsta på sin metod. Jag är övertygad om att jag behöver en fast ram att röra min berättelse inom; och i går kväll tog jag ett stort kliv framåt.