Introducing Toxic

Rebecka; här kommer Karins första inlägg:


Här har vi Toxic. Figuren jag drömde om natten till din 40-årsfest. Han får landa i den här bloggen, därför att han framkallades av det faktum att du fyllde 40 och att du skriver en deckare. Se Toxic som din maskot.

Toxic är excentriker, det är inte tu tal om saken. Vissa skulle kanske beskriva honom som en drömmare, men det är inte riktigt sant. De känner honom förmodligen inte, bara ser honom röra sig fram över torgen och gatorna med sin säregna gång.


Han liksom gungar i steget och om någon skulle mäta upp de där stegen skulle de vara långt över medelsteglängd, även för män i hans längd. Toxic är knappa två meter med hår som gör honom åtminstone tre centimeter längre.


Som Svinto, fast råttfärgat och betydligt mjukare förstås.Och han har alltid blicken långt fram, så långt fram att han inte noterar den som är en, två, tre eller till och med fem meter ifrån honom. Därför hälsar han mycket sällan.

Han är absolut inte asocial, tvärtom. Därför kan det kanske tyckas lite märkligt att hävda att han numera befinner sig i sitt rätta element. Toxic fick ett torp till skänks, också det en märklig händelse, som vi kan gå in på senare. Torpet ligger utanför Hälleforsnäs, två kilometer in i skogen och har bara granarna som grannar. 

Som barn lämnades han mycket åt sig själv. Det hade han förvisso inte så mycket emot.Han spelade fotboll utan att vara särskilt bra. Han gick i skolan utan att ägna den särskilt mycket uppmärksamhet. Som treåiring lärde han sig läsa genom att studera ormsidorna i Bra Böckers lexikon.


Toxic är brilliant på det sättet. Mästerlig på att absorbera kunskap, utomordentlig på att förstå sammanhang och ordna information utan att egentligen anstränga sig särskilt noga.



/ Karin